Kära vänner!
Igår lyfte vi köket till nya höjder. Gideon målade om fönstret, eller vad man nu ska kalla det. Det blev supersnyggt och jag fotade det. Kolla!

Jag fick också hjälp att dela ut kaffe till folk av Juliana, det var skönt att få lite hjälp speciellt eftersom vi höll på att stöka i köket.

När jag var på hemväg och strosade vägarna hem från stora vägen såg jag en så rolig grej som fick mig att tänka på min familj. Framför mig cyklade en kille och på hela baken av cykeln satt det en stor låda som var smockfylld med… BRÖDEN! Jag skulle ha velat ta en bild men det blev inte så. (det ska också tilläggas att det hängde bröd utanför lådan också.)

Jaja nu ska jag iväg till Kyrkan.

Söndag med framgång och allt.

Idag har varit en fantastisk dag!
Jag startade tidigt med att vara sjukt trött men gå upp ändå och massa mig iväg för att göra nya kakor innan mötet.
Det gick bra förutom att spisen nog överhettade kabeln eller nåt för den smälte lite och spisen slutade funka, jag ska se till att den lagas imorgon. Eller, rättare sagt, Jag kommer inte göra någonting åt det… Gideon kommer fixa det åt mig, eller åt kyrkan såklart.
På mötet dansade jag så mycket så min gamla höft sprang ur led eller nåt. Typiskt att man ska behöva stå ut med sånt stup i kvarten, jag som skulle vilja bli dansare… men det var en bra gudstjänst i alla fall och efteråt vad det många som ville ha fika. Roligt tycker jag.
Ännu roligare var att Gideon hittade lite kött som vi kunde sätta i råttfällan och vänta på att se resultat. Lite som att fiska tycker jag, man ställer ut den och vet inte när och om man får napp så att säga. Efter ett tag när jag satt på kontoret och pratade med Rose kom Gideon in och såg sjukt nöjd ut. Så vinkade han till mig att följa med och nog hade vi fått napp alltid! Nästan för bra för att vara sant för det hade bara gått en jättekort stund innan vi satte ut fällan, jag antar att råttan var utsvulten…
Självklart var jag (som en äkta fiskare) tvungen att ta kort på fångsten, kolla in vilken baddare!!

Pappa, tror du han kommer bli okej? (hoppas du kopplar vart citatet kommer ifrån, annars blir jag besviken) Jag tror att han fick en aning ont i nacken i alla fall...

Gideon satt upp fällan på nytt för att som han sa döda hela familjen. Så vi får se imorgon vad vi fångat mera. Sedan ska jag ge mig på kackerlackorna. Jag ska se om inte Mama Anna har något tips på bra gift som tar kål på dem hela bunten. Jag återkommen i den frågan.
Jag har det väldigt bra och jag tycker det är roligt att få nåt verkligt riktigt att göra. Samtidigt kanske detta kommer hjälpa oss att göra kyrkan/Centret till ett fint och bra ställe att hänga på. Det är mitt mål och min förhoppning.

Jag börjar också göra stora framsteg i min swahili, jag tror att det är mycket tack vare att jag jobbar så mycket med Gideon som inte kan så mycket engelska. Han satsar på att lära sig svenska istället och så måste jag prata supermycket swahili. Otroligt bra. Sen har jag också lejt min Tanzania-bästis Rose att vara min Swahili-lärare. Förhoppningsvis kommer det också ge stora resultat:)

Nu ska jag gå till sängs, jag är fortfarande trött efter overnighten tror jag.
Kram!

Dagen-efter-piller blev först "Soda pops" och sedan "Fruxo"

Hela fredagen gick åt till att bjuda folk på te och kaffe och försöka övertyga folk om att det ville köpa sig en kaka till kaffet. Roligt men det tog mycket energi och jag blev trött.

Det var nog en ganska dum idé att gå på overnighten, jag har jobbat så mycket och så hårt de senaste dagarna så jag var helt borta inatt. Fick i alla fall ta tid att prata lite extra med Gud och det var skönt. Innan overnighten åkte jag som sagt hem till Rose, hon bor nära flygplatsen men när man går från stora vägen är det alldeles lugnt och fridfullt i hennes område. Sen att flygplanen nästan landar på hennes hus är en annan sak men man vänjer sig vid allt tids nog och hon sa att hon inte ens hör flygplanen längre. Vi satt på Rose's rum och tittade igenom mitt swahili-material och övade på att bygga meningar. Det var mysigt men jag började känna mig trött.

På overnighten fick vi in en del pengar för kakor och chokladbollar som såldes. Min viktfixerade kompis klämde i sig ca fem stycken chokladbollar och verkade lyckligare än någonsin… jag lyckas alltid stoppa i honom saker som han inte vill äta men älskar att äta. Roligt tycker jag.

Idag, lördag, är känner jag mig febrig och sjukt slut. Jag skulle vilja vara i kyrkan och göra en massa saker men det är jag inte eftersom jag behövde vila. Snart ska jag nog gå att sova en stund till. Jag har kanske hittills sovit runt 2,5 timmar idag. Det behövs nog lite mer. Men sen måste jag tvätta lite kläder sen också, som tur är tror jag det är lite för varmt att stå ute och tvätta nu.

Lite annan kul fakta just nu är väl att jag igår såg en stor råtta i köket, det roligaste med det hela är väl att jag och Gideon har gjort upp en plan för hur vi ska mörda den. Jag kommer nog bli massmördare den närmaste tiden också för hela väggarna är fulla av kackerlackor och de ska få smaka lite gift så de dör. Som ni märker har jag allt under kontroll, tror jag i alla fall…

Jag väntar fortfarande på mejlstormen med goda recept.
Kram!

Morgonblogg

Hej alla!
Jag har börjat baka nu i köket, det går bra men jag måste hitta det mest ultimata sättet att producera kakor och annat på. Jag hade tänkt att vi skulle göra pajer och annat men just nu i början så tror jag det är bäst att förbereda kakor och bullar och sånt som håller sig i frysen och som man kan sälja när som helst. Det är nämligen väldigt svårt att veta om det kommer några som vill köpa någonting.
Tanken med hela grejen är att ge en liten men ändå extra inkomst till Amana Centre och City Church. Det behövs verkligen och jag ser hela tiden hur konstigt tänk de flesta här har. De förstår inte riktigt det fina i hela planen. Men jag tror att de vill förstå och att de kommer att klara det här superbra med tiden.

Idag tog jag lite sovmorgon men ska snart åka iväg till kyrkan. Sen ska jag hälsa på hemma hos min vän Rose för första gången (pinsamt när man vart här i över tre månader och inte ens varit hemma hos sin bäste vän). Sen ska vi på Overnighten. Det var länge sedan jag var där nu och jag vet inte hur det kommer gå men det känns som att det är dags nu.

Kanske skriver jag och berättar hur det gick imorgon…
Jag har INTE fått några bak-tips från någon, jag hoppas att ni vill skicka någonting. Gärna muffinsrecept eller kakrecept som är enkla med inte så konstiga ingredienser och som går att förvara lång tid i kyl/ frys.
Skicka till: linnea.akesson@gmail.com

Tack!
Kram!

work in progress!!

Jag har visst lite svårt att hålla mitt löfte om att skriva till er ofta, jag ber om ursäkt och ska verkligen försöka bättra mig. Saken är den att det börjar ta mer och mer tid och energi att vara på min praktikplats då vi faktiskt börjar komma någon vart. Problemen har bestått i att i princip alla lokalerna på det här stället är, i mina ögon, i princip omöjliga att arbeta i eftersom det är en hälsorisk. Nu har jag börjat putta på folk att hjälpa mig göra något åt saken. Vi började i veckan som gått att fixa till i köket. Jag har några före och efter bilder som jag tänkte visa er.

Snuskigt värre innan städning!

Mtumishi wa Mungu! (herrens tjänare)

En förbättring går att ana, eller?

Nu är köket fullt användbart även för en Mzungu och jag och min PMU-syster Elin invigde det genom att baka kakor i fredags. Kakorna, fick jag höra sedan, gjorde succé på bönenatten då de bjöds ut. Då låg jag och sov…
Det är lite lustigt att jag varit här så pass länge och nu får vi igång värsta grejerna på bara en vecka gott folk. Snart hoppas jag också på att sluta vara så otroligt trött för jag har bytt mitt malariaprofylax. Jag fick ett recept av en läkare här i Dar es salaam. Min nya medicin är grön blå, en ganska otäck färg som gör att jag inte skulle bjussa ens min värsta fiende på dessa piller men de ska nog göra susen mot malarian i alla fall. Jag måste säga att jag hellre äter de där pillren som ser otäcka ut än att vakna mitt i natten från en fruktansvärd mardröm (har inte haft så många men några stycken).

Nu i veckan ska jag börja baka grejer som vi ska sälja på centret. Om ni har några tips (Snoris ska skicka muffinsrecept, tack) på vad man kan baka så mejla gärna till mig:

linnea.akesson@gmail.com

Tanken är att ha något som inte finns någon annanstans i stan och vad passar då bättre än kakor från sverige?! Jag vet då ingenting…

Imorgon ska jag börja dagen väldigt tidigt för att tvätta mina kläder innan jag åker till kyrkan för att börja fixa och dona. Det måste finnas någon form av fika när det kommer några stycken till veckomötet. Jag har inte riktigt bestämt vad det kommer bli ännu men det kommer bli fantastiskt förhoppningsvis.

Jag lovar att uppdatera så snart jag kan!
Kram!

Nu var det väldigt länge sedan jag sist skrev men jag tror att jag nämnde något om att jag skulle få besök av familjen och att jag skulle resa runt lite. Det har jag nu gjort och det var verkligen en händelserik tid på flera olika sätt. Mycket skratt och roligheter (för så är det om man är med familjen Åkesson) men också stunder av extremt allvar, nästan mitt livs värsta stunder, men inte på grund av familjen utan yttre omständigheter.
Vi besökte byn Mtae, platsen som framför alla platser fick mig att älska Tanzania från början. Vägen dit var svår och lång men väl där höll min familj med om att det var en av de vackraste platserna på jorden. Våra skor var allt annat än rena efter en nattlig promenad på lerig väg i ösregn. Pappa och min vän Ishmael gjorde rent dem.

Vi firade jul med byborna och deltog i deras sprudlande gudstjänster i kyrkan. Blåsorkester och sång och dans. Bibeltexter som lästes upp i någon form av dramatisering, först av söndagsskolan och dagen efter av några kvinnor som var med i nån utav kyrkans körer tror jag. En sak som först störde min mamma en del var hur öppet folk skrattade åt varandra när nån reciterade fel eller sjöng på fel ställe eller när några av barnen trasslade in sig i mikrofonsladden. Sen insåg vi alla att de inte skrattade ÅT varandra utan MED varandra, alla skrattade. Det var god stämning och som vanligt blev vi framkallade i kyrkan för allmän beskådan. Jag sa några väl valda ord, det är skumt för jag har väldigt svårt att komma på vad jag ska säga när jag står i kyrkan hemma i Dar es salaam. Men här i Mtae är det hur lätt som helst att tala och bre på med fina ord som jag vet att de tycker om att höra. Men till och med de allra mest fjäskiga meningarna jag säger här är fullständigt sanna, jag menar vartenda ord. De bara väller fram ur hjärtat när jag ser ut över alla de hundra vackra ansiktena som blickar upp mot mig där jag står. Det är nog något speciellt med platsen där ens livslånga resa på nåt sätt fick sin början.
Uppe i byn fick vi känna på lugn mitt i stressen. Det var mycket vi skulle hinna se och göra på bara två dagar. Hälsa på vänner till mig och min Emma. Titta på utsikt och gå på möten (det är absolut inte acceptabelt att skippa ett möte om man är en Mzungu och gäst i Lutherska kyrkan. Jag vet inte men det kanske är samma i alla andra kyrkor med men det är en Lutherska kyrkan jag upplevt denna ofantliga press.) allt detta tog nästan knäcken på oss men vi kom därifrån levande och med många fina minnen.

Sen var det dags för semestern på Zanzibar, det var strömavbrott över hela ön. Historien är lite komisk, det går en kraftledning under havet från fastlandet ut till Zanzibar och den hade gått sönder på nåt vis så strömmen kom inte ut. De som kunde reparera skadan kom från Sydafrika tror jag om jag inte minns fel och de hade tagit jul ledigt eller något så skadan skulle inte repareras på tre månader. Som tur var så var vårt strandhotell byggt så det klarade sig fint utan ström. Vi hade det lugnt och skönt på stranden och lämnade den inte för allt i världen. Vi bestämde att vi skulle vila denna gång på Zanzibar och nästa gång vi var här tillsammans skulle vi göra en massa roliga turer och titta på intressanta saker. Sista dagen på ön åkte vi in till Stone Town. Vi virrade runt lite smått, fast jag hade ganska bra koll. Vad folk än säger om den stan, men om man har BRA lokalsinne så är man inte fullkomligt lost utan bara lite halvt lost emellanåt om man tappar tron på sig själv.
Dagen efter skulle vi åka tillbaka till Dar es salaam på eftermiddagen. Vi ville ha lite mera tid att vandra runt i Stone Town bara. Tyvärr så öste regnet ner hela tiden och vi blev genomblöta. Vi gick i alla fall och tittade på slavmarknaden innan vi blivit genomvåta. Jag hade vart där förut men det var ändå intressant. Nu när man jobbar nära inpå afrikaner var det kul med små kuriosa- kommentarer från guiden som att det finns tolv marmorpelare inne i kyrkan som är byggd ovanpå slavmarknaden och ska föreställa Jesus tolv lärjungar är vända upp och ner. Detta med den enkla förklaringen att han som var byggledare var bortrest just den dagen pelarna skulle sättas på plats så de kom åt fel håll. Men, som guiden sa, det gick ju bra det också för kyrkan och pelarna står ju kvar än idag. Och det är sannemej sant, även om det blir lite fel ibland i våra västerländska ögon när något ska göras här i Afrika så är det väldigt mycket som fungerar precis eller ungefär lika bra ändå. Hakuna Matata.

Pappa var lite sjuk så vi bestämde att han inte skulle vara i solen, då gömde han sig under en klippa på stranden.

Mamma kunde också njuta av stranden, men hon kunde vara i solen, min mamma är väldigt vacker!

På färjan tillbaka till Dar visade de wrestling hela vägen, kanske inte riktigt vad jag hade valt att se men jag kunde ju titta bort när jag ville så det gick bra ändå. När vi kom fram till pingstkyrkans center fanns där våra rum och väntade på oss och även mycket god mat. Vi åt och gick och la oss.

Sista dagen familjen var i Tanzania var vi hembjudna till min värdfamilj på lunch och dit åkte vi. Enligt lillasyster Johanna blev vi bjudna på den godaste maten i hela Tanzania. Efter den goda lunchen började vi åka tillbaka mot centret för att packa ihop och väga så att väskorna inte var för tunga. Mamma hade hittat en sten på Zanzibar som jag skojjade med pappa och sa att mamma ville ha den med som souvenir. Han beslutade att självklart skulle hans hustru få med sig sin sten hem. Stenen i fråga var väl runt två kilo lätt och kanske inte den mest ultimata souveniren, om man packade den fel skulle den kunna se till att den var den enda souveniren man hade kvar när man packade ur väskorna. Men den kom nog med hem tillslut i alla fall.
På kvällen kom mina vänner Rose och Philipo och hängde med min familj, det var ett perfekt slut på en speciell resa.

När familjen åkte var det ganska jobbigt att vara kvar i mitt älskade Tanzania. Det kändes som att jag fick ett stort tomrum, ett hål i hjärtat. Men jag vet i alla fall nu att de är i säkerhet hemma, det känns bra. Jag klarar mig fint här och jag har människor här som jag inte vill lämna efter mig även om jag kommer bli tvungen till det om några månader. Familjen! Er har jag ju nu i säkert förvar hemma och jag tackar Gud för det. Tänk! Vi hade kunnat dö hela bunten…

Jaja nu fortsätter arbetet och nu går det framåt med rasande fart, jag hoppas det fortsätter så. Vårt mål är att få församlingen att bli en familj, en enhet, ett gäng som kämpar mot samma mål och gör det tillsammans. Vårt mål är också att nå ut till människorna runt omkring kyrkan. Få barn att komma in till oss och spela spel och leka och fika.
Målet finns där, nu sätter vi fart. Jag är väldigt taggad och målinriktad (speciellt efter att jag blivit lite uppläxad av min lillasyster under sista natten de var här, tack Johanna)

Nästa inlägg kommer förhoppningsvis inom kort och då hoppas jag kunna meddela att vi gjort stora framsteg.
Om det är någon som skulle vilja mejla till mig så tar jag mer än gärna emot hälsningar och glada tillrop och frågor eller vad som helst, skriv till linnea.akesson@gmail.com

Kram kram!