Om Dar es Salaam:

Staden vid havet, som en kokande gryta. De flesta brukar säga att storstäder runt om i världen är alla ganska lika men här kan jag inte säga att den här storstaden är lik någon annan jag kan säga på rak arm. Staden Dar es salaam är stor, verkligen jättestor men hela konceptet Dar es salaam känns ändå ganska futtigt och vart jag än befinner mig så känns det lite som att jag är i en landsbyggds-håla utan någon speciell struktur för någonting.
Hemma i Stockholm, om jag vill ta mig någonstans så vet jag hur jag ska gå och jag vet att om jag följer den här vägen så kommer jag komma fram till den vägen och jag ta av åt det hållet så kommer jag fram och det kommer ta si och så många minuter. Här i Dar om jag vill ta mig någonstans och börjar gå på en väg som jag tror ska leda mig till en viss punkt så visar det sig efter ett tag att vägen gick inte alls åt det hållet jag trodde. Ett missionärspar här berättade hur de hade förvirrat sig in i ett ghetto som var fullkomligt omöjligt att ta sig ur en dag då de skulle försöka att promenera till ett köpcentrum som inte var så långt från deras hem. De fick ta hjälp av någon och kom inte hem förrns det blivit mörkt. Det finns inte någon struktur på gator och vart hus har byggts eller någonting. Man vänjer sig men det slutar aldrig att förvåna mig. Om man vill göra det lätt för sig kan man ju tro att man kan ta en taxi dit man vill men det ska man inte tro alltid går bra, det är inte säkert att chauffören har en susning om vart du vill åka.
Men det är också härligt att man kan känna sig hemma i en stad som den här, att det finns platser och stunder som man inte skulle vilja byta mot någonting annat.
Kallvattnet i duschen är inte kallt, på kvällen fläktar det från havet och när strömmen är borta (trots att presidenten har lovat att den inte ska vara borta) kan man se tusentals stjärnor och det blir tyst och stilla. Man får släppa alla tankar på att skypa hem, det finns ingen chans. Man får fokusera på sig själv, tid till att fundera på vad Gud vill göra med mitt liv. Undra vad som kommer hända de kommande dagarna. Stora frågor som kan ha bra svar, kan ha mindre bra svar. Gud finns i alla fall med mig i Dar och jag försöker gå med honom. Det är väl allt jag behöver veta.

Några insikter jag har fått här är att jag har en helt annan svettlukt här än i Sverige eller så kanske jag aldrig har svettats på riktigt. En annan sak är att jag ogillar när vinden blåser på mina orakade ben, det känns inte skönt. Men dessa problem är inte direkt nåt vidare stora...

onödigt strul

Kära vänner nu har min mage fått spel!

Jag kände mig lite dålig igårkväll så jag gick och la mig, sov väldigt dåligt inatt och bad hela natten att det inte skulle vara malaria. Jag hade över 38 graders feber, på morgonen idag hade jag högre feber men kände mig ändå lite bättre, kanske för att jag beslutat att stanna hemma idag, under nattens plågor.

Men idag har jag insett att det antagligen inte är nåt värre än nån form av mat-skräp och det komemr nog gå över snart nog. Hoppas att det går över till helgen då familjen kommer ner hit.

Be gärna för mig. Be att min mage ska rensas fort och helt.

Sen kan ni få be för att familjens resa ska gå bra.

min nionde vecka i tanzania 2009

Den här veckan började med en födelsedag, grattis Philipo! (det var typ bara jag som kände till denna stora dag eftersom att Philipo själv inte tyckte det var nåt värt att fira, men jag bjöd honom på en lunch i alla fall för det var han sannemej värd).

Sen i onsdags var det Tanzanias självständighetsdag och då hade vi beslutat att vi skulle städa i kyrkan för att få det riktigt rent och snyggt inför julen, visserligen ska väl sägas att det inte syntes någon större skillnad på före och efter städningen men det blev skillnad ändå såklart för vi tog bort sjukt mycket smuts. Det var hursomhelst en väldigt lyckad tillställning och det var roligt att jobba tillsammans och prata med nya människor.

I onsdags kom även Sara tillbaka från Nkinga där hon spenderat en vecka för att observera och ta in material till sitt arbete (som jag inte kan berätta så mycket om eftersom det var ganska luddigt i kanterna) så torsdag och fredag spenderades mestadels på mzungu-stuff (det vill säga, vi ägnade oss åt viting-aktiviteter såsom shopping av souvenirer och annat krimskrams, ätandes dyr mat, liggandes på stranden m.m. m.m.)

I lördags innan vi skulle åka och lämna Sara på flygplatsen åt vi en lyx-hotell-frulle på kilimanjaro hotell i stan, det var flådigt värre.
På eftermiddagen skulle jag gå på bröllop. Det var ju nåt extra det. Jag råkade komma två timmar för tidigt till vigseln, hade fått fel tid. Själva vigseln gick ganska snabbt men den var verkligen inte som de flesta bröllop i Sverige. Det var folk som dansade runt runt runt brudparet och det var många saker som skulle hända, de båda familjerna satt på varsin sida om brudparet och efter att brudgummen hade gått och hämtat bruden mitt i kyrkan och de stod framme i kyrkan igen så frågade prästen om brudens far ville ge sin dotter till brudgummen, han sa ja, och alla blev glada. Sen fortsatte det med skoj och fest. Efter vigseln skulle alla åka ner till stranden för att fotografera brudparet. Det var lågvatten och luktade bajs men alla var glada och himlen var i alla fall vacker. På stranden var också 8-9 andra brudföljen och fotade sig, alla som gifter sig i Dar es salaam gör det på en lördag och fotar sig på stranden efteråt. Alla följen hade också med sig ett glatt gäng trumpetare och trumslagare.
Efter detta åkte vi vidare där bröllopsfesten skulle vara, det var en trevlig fest om än lite för högljud i högtalarna och han som var konferencieren hade lite jobbig röst som höll på att slita mina trumhinnor sönder och samman men trevligt var det.
När jag kom hem upptäckte jag dock att mina fötter och vader blivit uppätna av nån form av djur, myggor eller loppor tror vi.

Söndagen spenderades först på Amana där Svensk-Tanzanen Bengt Klingberg höll predikan och den var väldigt bra sedan åkte jag och samuel tillbaka till FPCT-centret där vi bodde nu i helgen för där fanns en sjukling som hette Viktor som vi skulle hänga med. Dagen blev soft och avslutades med att vi kollade på Hundtricket.

Jag ber om ursäkt igen för att jag inte skrivit blogg på länge men jag har inte haft tillgång till internet. Jag ska försöka bättra mig men nu under jul kommer jag inte ha tillgång till internet så mycket.

runt första och andra advent

En dag på stranden följd av julgröt, julmusik och pepparkaksbak. Det var min 5:e December 2009. Det var trevligt och mysigt. Dock kan jag inte säga att jag kommer sakna julen nämnvärt. Jag är där jag ska vara och jag har retat mig så mycket på julen de senaste två åren så varför sakna det?

Ändå är det något visst med jul eller väntan på jul. Första december befann jag mig hemma hos Samuel på den tanzaniska landsbygden och vi tände hans adventsljus (som Sara hade varit så snäll och tagit med åt honom) för första gången. Det blir lite starkare känslor när man är med om de svenska traditionerna här nere då man är så långt ifrån allt vad Sverige i juletid innebär. Nog kände även jag lite mys- jul- stämning där jag satt och svettades lätt, vi var ju tvungna att stänga av fläkten så att inte ljuset skulle slockna. Vi var även tvungna att posera med ljuset samt med påsen juleskum som vi vräkte i oss till frukost. Vissa poserade mer frivilligt än andra…

När jag började fundera på vad jag skulle komma att sakna runt jul eller över huvud taget saker från Sverige så kom jag tillslut på det. Sill och prinskorv, eventuellt också delikatess salami…
Jag ska inte tjata så mycket om mat, jag saknar ju min familj mest!

Jag har nog inte riktigt fattat att jag inte får se er alla på otroligt länge. Bara mamma, pappa, Lovisa och Johanna kommer ju ner men resten får jag klara mig utan. Det kommer gå men jag tänker på er alla lite varje dag.

Det känns väl som att ni är här på nåt sätt.

Jag har inte haft ro att blogga på ganska länge vilket jag ber om ursäkt för. Det är otroligt mycket att fundera över och planera. Jag tror att ett utav de största hindren är att jag egentligen inte är här för att göra en massa grejer, jag ska ju vara en simpel praktikant. Men syftet med mig här är att jag ska göra mer än bara hänga på. För övrigt finns det inte mycket att hänga på här. Det finns ett syfte och jag ska försöka fylla det på det sättet jag kan.

Men jag ska försöka bli bättre på att skriva här till er mina kära!

kram!