Om Dar es Salaam:

Staden vid havet, som en kokande gryta. De flesta brukar säga att storstäder runt om i världen är alla ganska lika men här kan jag inte säga att den här storstaden är lik någon annan jag kan säga på rak arm. Staden Dar es salaam är stor, verkligen jättestor men hela konceptet Dar es salaam känns ändå ganska futtigt och vart jag än befinner mig så känns det lite som att jag är i en landsbyggds-håla utan någon speciell struktur för någonting.
Hemma i Stockholm, om jag vill ta mig någonstans så vet jag hur jag ska gå och jag vet att om jag följer den här vägen så kommer jag komma fram till den vägen och jag ta av åt det hållet så kommer jag fram och det kommer ta si och så många minuter. Här i Dar om jag vill ta mig någonstans och börjar gå på en väg som jag tror ska leda mig till en viss punkt så visar det sig efter ett tag att vägen gick inte alls åt det hållet jag trodde. Ett missionärspar här berättade hur de hade förvirrat sig in i ett ghetto som var fullkomligt omöjligt att ta sig ur en dag då de skulle försöka att promenera till ett köpcentrum som inte var så långt från deras hem. De fick ta hjälp av någon och kom inte hem förrns det blivit mörkt. Det finns inte någon struktur på gator och vart hus har byggts eller någonting. Man vänjer sig men det slutar aldrig att förvåna mig. Om man vill göra det lätt för sig kan man ju tro att man kan ta en taxi dit man vill men det ska man inte tro alltid går bra, det är inte säkert att chauffören har en susning om vart du vill åka.
Men det är också härligt att man kan känna sig hemma i en stad som den här, att det finns platser och stunder som man inte skulle vilja byta mot någonting annat.
Kallvattnet i duschen är inte kallt, på kvällen fläktar det från havet och när strömmen är borta (trots att presidenten har lovat att den inte ska vara borta) kan man se tusentals stjärnor och det blir tyst och stilla. Man får släppa alla tankar på att skypa hem, det finns ingen chans. Man får fokusera på sig själv, tid till att fundera på vad Gud vill göra med mitt liv. Undra vad som kommer hända de kommande dagarna. Stora frågor som kan ha bra svar, kan ha mindre bra svar. Gud finns i alla fall med mig i Dar och jag försöker gå med honom. Det är väl allt jag behöver veta.

Några insikter jag har fått här är att jag har en helt annan svettlukt här än i Sverige eller så kanske jag aldrig har svettats på riktigt. En annan sak är att jag ogillar när vinden blåser på mina orakade ben, det känns inte skönt. Men dessa problem är inte direkt nåt vidare stora...