Inte min bästa dag, eller kanske den bästa dagen hittils...

Idag har jag inte kännt mig annat än motarbetad, det började på morgonen när jag hörde att en tjej i kyrkan planerade att starta upp en verksamhet i kyrkan (vilket i sig är jättebra för henne, alla som lyckas skapa sig en verksamhet är lyckligt lottade) problemet är ju alltid pengar för folk här och när man vet det är det väldigt svårt att jobba med dem. Man vill passa sig noga för att trampa någon på tårna, det sjukt dumma är bara att en del av vad jag tänkt att ungdomscentret skulle starta var redan en del av hennes planer med hennes idé.

I denna stund bör nämnas att ni bör läsa in att jag skriver "JAG hade tänkt att…" total fel bara där!! Det är det som jag insåg idag, jag börjar tänka som en himla vit-missionär!! (när ordet används i gammal bemärkelse…) Jag börjar styra och ställa. Otroligt vilka sidor hos mig själv jag upptäckte idag, det var inte ett dugg angenämt. Sen spenderade jag halva dagen med att försöka sortera tankarna lite. Förra vecka upplevde jag verkligen att jag hade flyt, jag fick tankar som verkade leda mig i rätt riktning. Men jag har nu upplevt att saker inte går riktigt som jag trodde de skulle och jag inser att jag har otroligt mycket kvar att lära mig här.

Bland annat hur man handskas med ett gäng afrikaner som alla har egna storartade planer men som antagligen inte kommer genomföra ens hälften av vad de tänkt eftersom de vill så mycket men har så lite pengar.
Jag har inte tappat tron att jag är här för att öppna nya tankemönster, till exempel:
"Okej, jag kanske inte kan öppna en stor restaurang, men kanske ett gatukök med Ugali på menyn" (alltså att det måste inte vara så "grand" utan kan börja litet…
Lite "Ingvar Kamprad tänk" till Amana Vijana Center tänker jag mig.

Men idag fick jag ta ett steg tillbaka som sagt och börja om att fråga Gud vad tusan han har tänkt sig egentligen. Ni får gärna hjälpa mig be om ledning i frågan vad jag gör här.
När jag befunnit mig i misär ett tag så pratade jag lite allvar med Rose (min otroliga vän som trots Malaria kom och jobbade och gav mig stöd i min nöd, som jag inte berättat om för henne ens, hon är som sagt otroligt underbar)
Vi började med att planera för att snygga till stället bit för bit och det kändes bra att hon gav mig synpunkter och verkade tycka det var roligt att det skulle hända någonting.

Trots att hon lyfta upp mig lite så kände jag mig fortfarande som en dum viting som kom med helt fel åsikter och försökte styra allt och alla så efter dagens samling när jag skulle åka hem kände jag mig värre än nånsin här nere. Men det är nyttigt för mig det här och jag är faktiskt tacksam att Gud äntligen låter mig känna nånting. Hittills känns det som att jag vandrat runt här i eufori.
Man kan vara glad att vara på en plats eller vara i extas, jag har nog vart det senare… det är också bra att komma till insikt om att oavsett hur ens inställning är innan man åker ut för en längre tid med någon form av uppdrag så ändras den nog efter ett tag och man tvingas inse olika sanningar som man aldrig kunnat ana sig till utan att vara på plats.

Nu när jag satte mig ner att skriva ner mina desperata tankar så började det klia nåt vansinnigt på högra foten. Det visade sig att familjen mygga hade beslutat sig för en liten middagsbjudning på Mzungu kvällen till ära, som om jag inte redan mådde dåligt liksom. Toppen nu kommer jag väl inte kunna sova ordentligt.

(Snälla sara hoppas du tar mitt sms som jag skickade idag på STORT allvar och tar med Xylocain ner)

Ett annat dilemma är mitt hår, DET TORKAR ALDRIG!!!
Ett stående förslag på lösning som jag fått från flera håll nu är att klippa av alltihopa. Jag tror inte jag gillar den idéen, inte alls faktiskt. Idag erbjöd sig min kompis Hellen att hon kunde fläta det åt mig så jag kanske testar det.
Jag fruktar nämligen att om det aldrig blir tort kan jag snart säga som Sid i Ice Age till mammuten Manfred (pappa du vet vad tror jag)
-Jag har bruna svampar i min päls.

Jaja där var kanske dagens roliga, annars är det lite depp. Nu ska jag gå å se om det finns något trevligt att stoppa i munnen.