Efter för lång tid kommer ett inlägg.

Igår var en riktig skräpdag! Jag fick verkligen känna på hur hopplöst allting är. Här ska väl tilläggas att allt inte alls är hopplöst och att det mesta oftast löser sig på något sätt men igår var sjukt jobbig dag. Jag kände det som att jag sattes som ansvarig för något utav ett fjasko och ingen verkade bry sig speciellt mycket. Jag fick lite panik för jag kände på mig att någon "lustig"-tanzan skulle komma och ge mig gliringar och fråga varför jag gjorde mig sånt besvär utan nytta, varför jag försökte sno åt mig deras pengar eller något annat sjukt. För så är det väldigt ofta. Jag bröt ihop och grät, mina vänner blev lite skärrade över hela situationen och de försökte trösta mig. Jag lyckades samla mig och förklara varför jag var så lessen och han jag pratade med förstod precis vad jag pratade om.

Det är svårt att förklara för någon som inte varit här men det finns en mentalitet här som gör det väldigt svårt för folket att jobba sig uppåt. De är ibland lite förblindade att göra något bra genom att de vet om hur fattiga det är och hur synd om dem det är för att de är fattiga. Alltid när jag tänker på detta tänker jag till mig själv i samma veva -Ja men det är ju himla lätt för dig att säga så, du som är så rik, klart inte du tänker så du har ju ingen anledning alls att oroa dig.
Men jag tror ändå att det kan ligga något i det att de blir väldigt enspåriga i sitt tänk allt som oftast.
Idag fick jag se hur de hade tagit tag i det hela och idag blev lite utav en framgång och det helt utan min inverkar. Detta gjorde mig väldigt glad och visar att det finns hopp. Jag såg också två små mus-barn springa omkring och brottas utanför köket, dem ska vi ta livet av snart tror jag. I alla fall om jag och Gideon får bestämma och det får vi nog…

Idag följde jag med några från kyrkan till ett stort sjukhus här i Dar för att hälsa på ett par av kyrkans medlemmar som hade fått missfall. Alltså frugan hade fått missfall och därav även mannen. Lite osmakligt var att på samma avdelning med kvinnorna som fått missfall låg även de kvinnor som nyss hade fött små friska barn. Jag tänkte att det måste vara fruktansvärt för de som förlorat sitt barn att behöva se lyckliga familjer runtomkring sig hela tiden. Det är väl lite som att strö salt i såren kan jag tycka.
Jag såg hur mannen försökte se stark ut men jag tänkte att han kan ju inte vara så stark nu, han har ju förlorat sina barn, de skulle ha fått tvillingar. Vi bad för dem på sjukhuset och jag kommer absolut fortsätta be för dem.

Från det ena till det andra så måste jag bara kommentera vädret…
DET ÄR SÅ SJUKT VARMT!!! HELA TIDEN!!!
Jag är så otroligt blöt hela dagarna, det är snuskigt rent ut sagt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. (Sara nu är min den där snuskiga doften tillbaka, jag vet inte vart den kommer ifrån men jag gillar det inte och jag måste bli kvitt den!!)

Nu rinner tiden iväg för mig och jag måste sova för imorgon blir det shopping med Rose och sedan städning i kyrkan så jag måste dra till sängs.
Kram kram!